Tag: "teams"

Vad är ett korsfunktionellt team för dig?

Att ett utvecklingsteam bör vara korsfunktionellt är något som de flesta vet, men när man diskuterar vad som menas med ett korsfunktionellt team går åsikterna förvånansvärt ofta isär.

En vanlig uppfattning jag har stött på, är att man bör sträva mot alla i teamet ska kunna allting lika bra. Att en teammedlem är utbytbar mot vilken annan som helst. Lite som klonerna i Star Wars. Det låter ju väldigt effektivt att när någon, låt oss säga Boba Fett, är sjuk eller upptagen med andra uppgifter, kan vem som helst i teamet rycka in och göra ett lika bra jobb.

team of clones

Det kan nog fungera bra, men det finns även risk för vissa bieffekter. I ett team jag jobbade med visade det sig att teammedlemmar tjuvhöll på information och kunskap istället för att dela det till sina arbetskamrater. Detta för att känna att de ändå kunde lite mer än de andra inom ett område och inte riskera att bli utbytbara.

Forskning på hur man bygger effektiva team (exempelvis R. Hackman, "Leading Teams") har visat att det behövs ett visst mått av beroende mellan teammedlemmarna i arbetet med att uppnå de gemensamma målen. Om alla kan arbeta oberoende av varandra för att lösa uppgiften är man snarare en arbetsgrupp än ett team. Ett team behöver samarbeta för att nå sina mål.

Ett annat team jag var i, delade förvisso all kunskap och information, men området var helt enkelt för stort för att alla skulle kunna lära sig alla detaljer. Inte ens tillsammans hade de tillräckligt med kunskap för att kunna lösa alla uppgifterna riktigt bra.

Om alla är experter?

Med det resonemanget borde ju motsatsen vara det allra bästa, där alla är experter på varsitt område. Teamet kan fortfarande lösa alla uppgifter, men det är bara en person som kan lösa uppgifter av en viss sort. Det borde väl bli effektivt och bra? Dessvärre blir det ju oftast inte det. Ett sådant team får ofta vänta på varandra, arbetsbelastningen blir ojämn och medlemmarna i teamet är inte alltid speciellt intresserade vad de andra gör eftersom de precis som i exemplet ovan inte heller här är beroende av att hjälpa varandra.

Den magiska formeln

Så man ska inte ha ett team med bara experter och inte heller ett team där alla kan precis allting lika bra. Ni har säkert hört termen T-formad. Att varje teammedlem har sitt eller sina ”expertområde”, men även kan göra andra saker och hjälpa sina kollegor med andra uppgifter vid behov. Det minskar risken, ger redundans om expert A skulle bli sjuk eller sluta och kan även minska arbetsbelastningen.

Hur hittar man då den optimala fördelningen på expertis och bredd, vad är den magiska formeln när man bygger ett effektivt och väl fungerande team? Som så ofta annars är svaret; det beror på. Det är olika från team till team. Jag vet, det är ett jättetråkigt svar. Men man kan trösta sig med att det som har störst påverkan om ett team blir effektivt eller inte är helt andra faktorer.

Mina bästa team

De mest välfungerande team som jag har jobbat med har ofta varit en samling helt olika individer, vissa personer mer olika än andra, var och en med olika egenheter. De har sällan inte speciellt mycket gemensamt utöver ett brinnande intresse för utveckling. Men det som har varit gemensamt för de här teamen är att ingen har sett olikheterna dem emellan som ett problem. Istället känner alla varandras sämre sidor såväl som goda och accepterar dem.  Alla känner en väldig trygghet i att få vara sig själv.

Efter att ha sett det här över åren, men inte ha mer än min egen magkänsla som bevis, var det väldigt häftigt för mig att läsa om Google’s Aristotelesprojekt, som ju pekar på precis det här, att de mest effektiva teamen får man när alla teammedlemmar känner sig psykologiskt trygga.

Så ett bra recept för ett lyckat korsfunktionellt team tänker jag är att teammedlemmarna samarbetar för att nå de gemensamma målen, att varje individ generöst delar med sig av sin kunskap och expertis, men behåller och får känna sig trygg och avslappnad i sin personlighet.

Så istället för att skapa team där alla är precis lika, våga variera! Det finns troligtvis alltid någon som kan ersätta din kompetens, men det finns ingen annan som är precis som DU!

 

Mångfald i team
Gilla och dela gärna det här inlägget:

Under min karriär med att jobba i team och coacha team har jag haft en enkel inställning till vad som är viktigt för kontorslokaler och att få ett utvecklingsteam att trivas och jobba bra:

“Ge teamet möjlighet att sitta tillsammans!”

Utmaningar

Det kan låta enkelt men i praktiken har jag stött på en hel del utmaningar med att få till det, tex:

  • Vi behöver riva den där väggen för att få till en större yta!

med svaret

  • Det går inte, det kostar 50 tkr att ta ner den väggen

…trots att studier som visar att samlokalisering fördubblar teamets förmåga, värt miljoner på årsbasis.

eller

  • Det är så trångt att varje ändring kräver att alla flyttar på sig i en sorts femtonspel.
Femtonspel

Vanliga lösningar...

Jag har sett några olika sätt att lösa det genom åren:

  • När Agilt var ungt tog ett team och flyttade ut ur sina kontor och ockuperade något mötesrum och använde det som teamrum
  • I ett öppet landskap flyttar man ihop skrivbord och använder lite skärmväggar för ljudavgränsning

Jag har även träffat företag med så kallade “aktivitetsbaserade” lösningar i sina lokaler. Jag har hittills trott att det innebär företaget försöker spara pengar och lokalyta genom att ha färre sittplatser än det finns anställda (eftersom några alltid är på tjänsteresa, sjuka eller lediga) och man tar ett rullbart skåp med sina grejer och går till ett ledigt skrivbord på morgonen. Jag har tänkt att detta inte passar ihop med agila team… tills jag fick förmånen att prata med en expert på området.

Expertens syn

Efter att ha pratat med Jonas Hurtigh Grabe på Veldhoen, som är expert på aktivitetsbaserade arbetsplatser, inser jag att vi delar väldigt mycket i vad som är viktigt för en bra arbetsplats.

Jonas menar att det handlar om

  • Den fysiska arbetsplatsen
  • Den digitala (möjlighet till videomöten etc)
  • Ledarskapet

Ett bra kontor ska ha en variationsrikedom och för ett agilt team innebär det att det finns möjlighet att sitta tillsammans för samarbete och även rum i närheten för ostört arbete.

En Arbetsplats

Jonas säger vidare att han sett exempel på kontor som varit så flexibla och innehållit så mycket variationsrikedom att man inte har behövt möblera om på 16 år. Man har förstås haft ändringar i arbetssätt, team har kommit till eller försvunnit. Team har växt eller minskat, men istället för att flytta möblerna har människorna kunnat röra sig i befintlig miljö.

Vad jag kan se, efter att ha pratat med Jonas, så delar det agila och hans sätt att se aktivitetsbaserat många värderingar tex:

  • Bättre samarbete och kommunikation
  • Kunna attrahera och behålla personal
  • En miljö som underlättar innovation

Vad är dina erfarenheter?

Kanske har du sett aktivitetsbaserat och agilt fungera bra ihop? Hör gärna av dig i så fall och dela med dig av dina erfarenheter.

Jag är glad att ha fått omvärdera min egen syn på aktivitetsbaserade arbetsplatser och hoppas på möjligheter framöver där det agila och moderna kontorslösningar kan samverka för bättre arbetsplatser.

Gilla och dela gärna det här inlägget:
Gemensamt mål
Organisera tavlan
Utnyttja tavlan uppifrån och höger
Vad är viktigast nu
Minnesramsorna

Börja uppifrån och från höger

I ett tidigare inlägg har jag beskrivit hur man kan attackera scrumtavlan för att få ut det mesta av det dagliga mötet. Vad som oxå kan påverka hur värdefullt mötet känns, är hur man kan organisera scrumtavlan. Om det bara är lappar (eller motsvarande i ett digitalt verktyg) som är oorganiserade så är det svårt att få en gemensam bild av vad man håller på med. Jag har oxå sett team som filtrerar (den digitala) tavlan per person. Då får man ingen överblick och man kan missa beroenden mellan saker. Då är det oxå svårt att avgöra vad man måste göra för att komma framåt. Det är som i skogen eller på sjön, man måste veta var man är för kunna komma dit man vill i okänd terräng.

Organisera scrumtavlan för vad som är viktigast nu

Syftet med det dagliga mötet i Scrum är att teamet ska samplanera för att lyckas nå sprintmålet. Om man inte har ett sprintmål (och sålunda inte använder Scrum) så har man ändå nytta av mötet för att planera vad som är viktigast just nu.

Ett sätt att tänka som jag brukar lära ut är att fundera på hur man vinner. När och hur får man poäng i vårt spel? Det agila manifestet ger en fingervisning, "fungerande mjukvara...". Jag skulle vilja göra tillägget, "i rätt miljö". Räcker det med att ha fungerande mjukvara på min utvecklardator? Eller måste det ska vara hos kunden eller i produktionsmiljön?

Jag brukar ta hjälp av följande ordlek/förkortning på engelska. WIN = What's Important Now. Vad är viktigt att jobba med nu? Är det att färdigställa nåt som nästan är klart? Är det att starta nåt nytt?

De team som jag sett använda detta har haft stora framgångar i att jobba med rätt saker just nu.

Fyra områden att adressera varje dag

Genom att ha en tanke på vad vi behöver prata om vid det dagliga mötet så kan vi hantera både det akuta, det nödvändiga, samt förbättringar och framtiden. Jag brukar rekommendera att man kan prova att organisera scrumtavlan i fyra delar. Fyra olika rader/sektioner där överst är viktigast och underst sålunda minst viktigt, men inte oviktigt. De fyra delarna är:

  1. Akuta saker (hot issues, unplanned stuff) - tex buggar, störningar i driftmiljön och liknande saker som man måste ta tag i direkt. Gemensamt för dessa saker är att de är oplanerade saker som helt plötsligt dyker upp och som vi då måste hantera mer eller mindre direkt. Kanske att man måste släppa nåt annat ur någon annan kategori. Eller om det inte är så akut att det kan vänta till imorgon.
  2. Planerade saker (planned stuff) - tex funktionstillväxt mm. Saker som vi har förfinat och planerat att jobba med, helst nedbrutet till lagom stora paket (mer om lagom storlek en annan gång). Denna del av tavlan kan med fördel bestå av flera olika rader. En för varje värdefull sak (i form av user story eller liknande).
  3. Förbättringar (improvements) - saker som utvecklarna själva har funderat på som ger värde nu eller senare men som produktägaren inte ser kundnyttan med direkt.
  4. Framtiden (future, refinement) - undersökningar, nedbrytning och lärande om saker som vi ska jobba med senare. Sånt som vi måste förfina för att kunna ta med i nästa sprint.

Oplanerat och planerat arbete

En invändning mot detta sätt att organisera scrumtavlan kan vara att vi har bara user stories på vår tavla eftersom vi kör Scrum. Det är en helt legitim invändning. Jag har dock ALDRIG mött ett team (med eller utan Scrum), som slipper att hantera akuta saker på daglig basis. Därför är jag övertygad om att den första raden kommer till nytta. Sen kan man använda de andra för sina planerade saker och det är där Scrums styrka kommer in. Att fokusera på några få saker under en kort tid och se till att få det klart.

Sen hade det självklart varit fantastiskt om fler team kunde sluta skapa så många buggar. Då skulle den första raden inte behöva användas så ofta.

Bättre flyt och fokus

Genom att organisera scrumtavlan på detta sätt lyckas man adressera ett antal problem.

  • Vi kan hantera det viktigaste först. Är det buggar eller andra problem som vi måste ta tag i så släpper vi det andra för nu.
  • Vi glömmer inte bort förbättringar, de synliggörs genom att det finns plats för dem på tavlan. Sen måste man se till att prata om dem. Eller frånvaron av dem, om det inte finns några.
  • Vi påminns om att vi måste fundera på och jobba med framtiden. Om vi inte förfinar, undersöker och bryter ner planerat arbete så kommer vi att drabbas av små och stora överraskningar när vi jobbar med våra planerade saker längre fram i tiden.

Jag hade förmånen att hålla ett blixttal på Agila Sverige 2018 på detta ämne.

Gilla och dela gärna det här inlägget:

Vi bygger ProAgile-laget

Vi har under 2018 expanderat med ytterligare tre duktiga agila coacher, Stefan, Lisa och Emelie. Vi vill leva som vi lär och inser att vi måste avsätta tid för att lära känna varandra mer. Men att bygga ihop ProAgile-laget och lära känna varandra är inget som sker av sig själv. Det gäller inte bara vårt lag, det gäller alla lag.

ProAgile-laget

I förra veckan avsatte vi tid för att bygga ihop ProAgile-laget. Vi vet att vi måste spendera tid ihop för att lära känna varandra. Det är viktigt för att kunna lita på varandra och därmed kunna jobba bättre ihop. Vi är medvetna om att alla team går igenom olika faser. Dessa faser är kända som forming-storming-norming-performing, definierade av Bruce Tuckman på 60-talet. Genom medvetna handlingar kan man undvika att teamet fastnar i någon av de tidiga faserna. 

Fem felfunktioner i en grupp

Fem felfunktioner i en grupp - Patrick Lencioni

När jag läste Patrick Lencionis bok "Fem felfunktioner i en grupp" insåg jag hur viktigt det är att lära känna varandra i ett team. Den boken gav mig en aha-upplevelse om hur viktigt det är att skrapa lite mer på ytan och lära känna personen. Många team vill gärna gå på teambuildingaktiviteter såsom att bowla, köra gokart eller lösa deckarmysterier ihop. Inget ont om det och det kan vara bra och trevligt. Jag skulle dock rekommendera att man börjar mycket enklare, tex med att ta en fika tillsammans och prata om saker utanför jobbet. Detta leder till en större öppenhet i den mellanmänskliga kommunikationen och ökar vårt s.k. Joharifönster. Vilket är en förutsättning för mer och bättre samarbeten.

I boken så ger Patrick några tips på var man kan börja, tex hemort, familjeförhållanden mm. Han kallar det kapitlet "Avklädning" i boken (sidan 67 i min svenska version). Huvudpersoner ber alla svara på "fem inte alltför påträngande personliga frågor". Frågorna som är relativt oskyldiga (men de kan självklart bli väldigt känsliga beroende på vad en person har med sig i bagaget) låter så här, "Hemort? Hur många barn i familjen? Intressanta sysselsättningar under barndomen? Största utmaning under uppväxten? Första jobb?"

Min erfarenhet är att genom att börja prata med varandra om oskyldiga ämnen så kommer man varandra närmare och har lättare att jobba ihop. Man hittar gemensamma intressen och kontaktytor som gör att man bygger djupare relationer till varandra. 

Oskyldiga frågor i ProAgile-laget

Vi åkte till Pamporovo i Bulgarien för att lära känna varandra och för att prata om vår vision samt utveckla strategier för att kunna samarbeta ännu bättre inom ProAgile-laget. Anledningen till att vi valde Bulgarien är att en av våra medarbetare kommer därifrån och hon kunde då guida oss till en hel rad nya upplevelser. Alla dessa upplevelser delar vi numera i ProAgile-laget och detta stärker vår vi-känsla. Vi hade också möjlighet att åka lite skidor då Pamporovo är en skidort, en av de mest sydliga i Europa.

Som en liten förberedelse inför resan hade jag och Lisa satt ihop några frågor som vi ville att alla skulle fråga varandra. Dessa frågor var inspirerade av berättelsen i "Fem felfunktioner i en grupp". Våra frågor löd så här;

  • Var är du född?
  • Hur många barn var ni i din familj?
  • Vilka intressanta sysselsättningar hade du under barndomen?
  • Vilken var din största utmaning under barndomen?
  • Vilket var ditt första jobb?
  • Vilket är det mest oväntade jobb du haft?

Uppmaningen till var och en av oss var att försöka finna svaren till följande hos alla våra kollegor. Samt att ställa sig frågan, vilka fler frågor finns det att ställa? Med dessa frågor som grund uppstod många långa och djupa diskussioner om och mellan oss alla på ProAgile. Vi har genom detta lärt känna varandra lite mer.

Historia först, sen framtid

Detta moment att lära känna varandra har vi med som ett obligatoriskt steg i våra teamstarter. Då som en övning som heter livslinje (journey lines på engelska). Syftet med den övningen är densamma som med frågorna, att lära känna varandra. Vilket upplägg man väljer beror på omständigheterna. Med frågor så blir det mer parvis eller i smågrupper som man pratar. I en mer organiserad övning så lär alla känna en person i taget. Jag tror inte det ena sättet är bättre än det andra utan det viktigaste är att man gör det. På ProAgile har vi funderat en del kring hur vi kan dela vår livslinje med våra kollegor på ett smart och smidigt sätt. Jag tycker att vi lyckades bra på detta sätt.

Vision och strategi

När vi väl lärt känna varandra lite mer så var det dax för att titta framåt. Vart vill vi? Hur ska vi komma dit? Vi ville gärna hitta en "hisspitch" som vi kan använda för att presentera oss själva och vårt företag för andra. Vi hade ett antal välfaciliterade rundor av parvisa samtal kring vår vision och strategi. Inspirerade av den annorlunda miljön med granbeklädda bergssidor, solsken och snö, kom vi fram till några värdeord som vi vill ska ingå i vår personliga berättelse. Hur vi framför den, vilka exakta ord och formuleringar är upp till var och en av oss. Eftersom berättelsen är vår egna anledning till varför vi alla valt att jobba på ProAgile.

De värdeord som är viktiga för oss är

  • Samarbeta, jobba tillsammans för att lära av varandra och göra större skillnad för våra kunder.
  • Blomstra och spira, vi vill utveckla andra och oss själva.
  • Skapa engagemang, att ge människor en bättre arbetsupplevelse och ett bättre liv.
  • Dela med oss av det vi kan och det vi lär oss.

Detta är vad vi på ProAgile vill hjälpa världen med. Vi försöker varje dag med att hjälpa våra kunder att utvecklas och att utveckla produkter, tjänster, individer och organisationer.

Gilla och dela gärna det här inlägget:

Scrumtavlan - vän eller fiende?

Daily meeting

Många team har dagliga möten för att synka sig med varandra, och det görs på många olika sätt. Här finns det inget rätt eller fel. Bara mer eller mindre bra sätt. Ett av de problem som jag har sett är att man följer Scrumguiden mekaniskt utan att tänka efter varför man gör det man gör. Man samlas framför Scrumtavlan och rapporterar. Man svarar på frågorna.

  1. Vad har jag gjort?
  2. Vad ska jag göra?
  3. Vilka problem har jag?

Men man glömmer ofta bort den andra delen av frågorna. Där det står om teamet och sprintmålet. Det blir väldigt mycket fokus på individer och inte på teamet. Man missar att jobba tillsammans mot ett gemensamt mål.

Transparens, inspektera och anpassa (upprepa)

Enligt Scrumguiden så är det dagliga mötet till för utvecklingsteamet. Det är bara utvecklarna som får yttra sig i mötet. Andra intressenter kan vara med och lyssna men det är ett planeringsmöte för utvecklingsteamet. Mötet ska hjälpa utvecklingsteamet att planera sitt arbete, till nästa dagliga möte. För att mötet ska bli så bra som möjligt måste det råda transparens. Det är en av de agila grundpelarna. Då måste det vara sanningen som finns på scrumtavlan, oberoende om den är digital eller analog. Det teamet jobbar med är det som syns på scrumtavlan. Inget göms och allt som finns på scrumtavlan är aktuellt.

scrumboard

Den andra grundpelaren är inspektera. Det är det vi gör på mötet. Hur ligger vi till nu? Kommer vi att nå vårt mål för den här sprinten? Om teamet anser/inser att de inte kommer att nå i mål så måste de agera. Detta är anpassningen, den tredje grundpelaren. Vad och hur de ska agera för att göra sin anpassning är upp till dem. Ska någon informeras? Ska vi ta bort lite arbete?

Börja med det viktigaste på scrumtavlan

Ett relativt enkelt sätt att få till dessa tre delar är att man tittar på scrumtavlan uppifrån och till höger. Istället för att ha ett personfokus, så fokuserar man på det som är viktigast just nu för teamet. Man har ett teamfokus, eller ett uppgiftsfokus. Då rekommenderar jag att man börjar uppifrån, där det viktigaste oftast finns. Man tittar från höger för där finns de sakerna som är närmast mål. Man försöker bli klar med någon uppgift. Jag brukar jämföra det med innelaget i brännboll (eller baseball). De får bara poäng när någon kommer tillbaks hem igen (de går i mål).

scrum board, where to start the inspection
scrum board, order of inspection

Ofta har jag sett team som inte vet hur man vinner i detta spel som vi kallar produktutveckling. Jag anser att man vinner genom att göra nåt klart. Det finns en bra slogan på engelska för det här, "Stop Starting, Start Finishing". För mig betyder den att det är mycket viktigare att avsluta något än att påbörja något.

Problem med scrumtavlan

Ett vanligt förekommande problem är att scrumtavlan är en stor (oprioriterad) hög med uppgifter som är dåligt nedbrytna och otydligt definierade. Vilket gör att man vet inte när en uppgift är klar. Då är det svårt att komma i mål.

Ett annat problem är när man använder sig av ett digitalt verktyg och låter det styra sitt arbetssätt snarare än att verktyget ska stödja det sätt vi vill jobba på. Det kan t.ex. vara att det inte finns stöd för en traditionell scrumtavla utan det blir mer av en lista av uppgifter. Då kan det bli svårt att överblicka och prioritera.

Gilla och dela gärna det här inlägget:

ProAgile-dag för att utveckla oss själva

Agenda PA-dag

Vi på ProAgile tror på decentralisering, transparens och medbestämmande. För ett tag sen hade vi en av våra månatlig PA-dagar. Det är en heldag som vi på ProAgile ägnar åt att utveckla företaget och oss själva.

Vi utvecklas väldigt mycket i alla våra kunduppdrag när vi tillför värden till kunden. Men på dessa dagar kan vi fokusera på att tillföra värde till oss själva och det är nödvändigt för att vi ska utvecklas som företag och individer. Vi avsätter hela dagen till detta och vi gör agendan ihop. Det brukar bli lite av varje men vi vill alltid lära oss nåt, ha kul och konkretisera några problem eller möjligheter som vi sett i vår vardag.

Rekrytering och medbestämmande

Denna dag skulle vi få besök av en potentiell ny medarbetare. Några av oss hade redan träffat rekryten eftersom vi kände eller kände till personen i fråga. Men innan vi bestämmer oss vill vi att ALLA på bolaget ska få vara med och säga sitt och träffa personen. Så vi hade bokat in en timme på eftermiddagen. Inför mötet förberedde vi oss genom att diskutera och visualisera potentiella utfall av mötet. Vi satte upp ett antal frågor som vi ville diskutera och hur vi ansåg att ett lyckat möte skulle sluta. I detta fall var ett lyckat möte att vi ville ha med denna person som medarbetare och att vi kunde ta i hand på detta samt att vi var överens om lönen.

Vi diskuterade drivkrafter och motivation med vår nya rekryt. Alla som jobbar på ProAgile drivs av att utvecklas själv och att utveckla våra kunder. Gemensamt för oss är att vi har en inneboende vilja att hjälpa andra att bli lite bättre. Då blir vi också bättre. Vi vill att våra kunder ska briljera och utföra stordåd.

vi på proagile

Ta beslut

Vi använder oss ofta av fingerröstning för att snabbt fatta beslut på ProAgile. Både i små och stora frågor. Så även nu, om huruvida vi ville ha med den nya personen i vårt lag. Alla visade fem fingrar! Total konsensus och vår nya medarbetare var ett faktum. Personen i fråga var till och med lite rörd över stundens allvar och det var extra kul.

Nu hade vi kvar att diskutera  och besluta om lön. Samt lösa en del administrativa frågor. På ProAgile tillämpar vi en s.k. mållönemodell vilket bygger på total transparens. Alla vet allas löner, och vi är med och sätter dem. Genom diskussioner hittar vi en lämplig nivå för alla medarbetare och justerar vid behov.

Vi visualiserade allas våra löner på en whiteboard och så fick vår nya medarbetare ge oss ett förslag på vad som var en rimlig nivå. Sen godkände vi slutligen vår nya medarbetares mållön med fingerröstning och sen var det klart.

Skalning och medbestämmande

Skalning

Hur väl kommer detta sätt att jobba ihop fungera i större skala? Bra tror vi. Vi har många fler tekniker och tankar i vår verktygslåda. Bl.a. från Sociokrati 3.0 och Teal-tänk. Vi kommer att fortsätta experimentera med medbestämmande, transparens och decentralisering för att bygga ProAgile tillsammans.

Gilla och dela gärna det här inlägget:
Dagens frukostmöte

Idag startade vi dagen med frukostnätverket Agila Ledare som vi ordnar tillsammans med våra vänner på Squeed.

Dagens ämne var de faktorer som ledare på olika sätt behöver sätta på plats för att få fantastiska resultat från sina teams. Henrik Berglund från ProAgile ledde morgonens workshop. Mycket av morgonen handlade om resultaten från den ledande teamforskaren Richard Hackmans arbete. Deltagarna fick bekanta sig med dem genom ett antal olika övningar i sub-grupper. 

Genom att skapa de rätta förutsättningarna tar man kontroll över 90% av det som påverkar det teams framgång och välmående. Det hävdar i alla fall Richard Hackman, och efter att ha tillämpat hans idéer i många år så tycker vi att det ligger mycket i det!

 

Livliga diskussioner, lärande och konkreta actions att ta med hem för alla deltagare blev resultatet av morgonen. När morgonens insikter kommer i bruk i praktiken räknar vi med att se stadens team blomstra som aldrig förr 😉

Är du intresserad av det agila ledarskapet? Häng med på någon av våra sessioner i ämnet i höst så får du också bekanta dig med Hackman, och mycket mer!

 

 

Blomma
Gilla och dela gärna det här inlägget:

Varför fingerröstning?

Eviga diskussioner utan (be)slut

Fingerröstning (fist to five på engelska) är en enkel metod för en grupp människor att fatta beslut. I många sammanhang spenderas mycket tid på att diskutera olika frågor utan att kunna ta beslut. Ibland är diskussionen det viktigaste. Men om det är viktigare att ta beslut, kan fingerröstning vara ett verktyg för att inte bara diskutera.

Vad är fingerröstning?

Fingerröstning är en samarbetsövning med inslag av fysisk aktivitet. Fingerröstningen börjar ofta med att man diskuterar en fråga. Utifrån detta formulerar någon person i gruppen ett förslag att ta ställning till. Denna personen kan antingen vara en medlem i gruppen eller en utsedd facilitator.

I början kan det vara lite svårt att formulera sig på ett bra sätt. Det kan behövas flera försök innan man hittar en lämpligt formulering att rösta om. Men ge inte upp, till slut går det bra och effektiviteten i beslutsfattandet ökar.

När förslaget är formulerat för alla att ta ställning till, så funderar varje person (tyst för sig själv) på hur bra de tycker att förslaget är på en skala från ett till fem.

Svarsalternativ i fingerröstning
  1. Ett finger betyder dåligt.
  2. Två fingrar betyder att jag vill säga något innan vi kan komma till beslut, t.ex. göra ett tillägg eller ett förtydligande.
  3. Tre fingrar betyder att jag kan acceptera förslaget.
  4. Fyra fingrar betyder att jag tycker att det är ett bra förslag.
  5. Fem fingrar betyder att detta är den bästa idén jag hört och jag kommer att gå i bräschen för den.

Fingerröstning handlar inte om att alla ska tycka lika utan att alla i gruppen ska kunna komma till tals och att alla kan acceptera förslaget.

Hur gör man fingerröstning?

När personerna i gruppen bestämt sig för hur de vill rösta håller de fram sin knutna hand för att visa att de är klara. Detta förfarande har två stora fördelar:

  1. Genom att alla tänker först och sen visar sina röster samtidigt så slipper man att någon "ankrar" beslutet. Dvs att någon påverkar de andra att rösta på ett visst sätt.
  2. Genom att tänka först och sen hålla fram sin knutna hand så visar man att man har tänkt klart och att man är redo att rösta.

När alla visar sina knutna händer kan någon räkna till tre eller på nåt annat sätt signalera att det är dags att visa sina röster.

Då behöver man inte prata om huruvida man är redo att visa sitt beslut eller ej. Genom att man håller fram sin knutna hand så snabbar man upp processen så att ingen behöver facilitera röstningen och på så sätt kan man spendera minimalt med tid i själva fingerröstningen. Detta främjar samarbete, självstyrning och effektivitet.

Resultatet av en fingerröstning

I den bästa av världar röstar alla för förslaget utan invändningar. Men ibland (eller ganska ofta) så är det någon som inte kan acceptera förslaget. D.v.s. de visar en eller två fingrar. Vad händer då? Då måste man lyssna in den eller de personerna som inte kan acceptera förslaget. Då har personen rätt (och en skyldighet gentemot de andra) att utrycka sina farhågor kring förslaget. Om personen har en kommentar som behöver ett klargörande, så kan man göra en ny fingerröstning med samma formulering efter att man diskuterat lite till. Annars får man försöka hitta en ny formulering att fingerrösta om.

På detta sätt garanteras alla närvarande att vara delaktiga i beslutet och att alla får komma till tals.

När och var gör man fingerröstning?

 

Valfri grupp av människor

Denna metod är så enkel att man kan använda den i många olika sammanhang. T.ex. i familjen, i sitt arbetslag, i sin fotbollsklubb, på styrelsemötet i bostadsrättsföreningen. Eller någon annanstans där man är några personer som vill ta ett beslut snabbt och enkelt. Där man vill fokusera på sakfrågan och ta beslut, och inte på hur man tar beslutet.

När man väl förstått hur fingerröstning fungerar vill man inte göra på nåt annat sätt. I en ny konstellation av människor kan det vara nyttigt att diskutera detaljerna om hur man gör, annars kanske man har olika uppfattningar om hur det ska gå till. Jämför t.ex. med att många har olika varianter av regler för vanliga lekar och sällskapsspel. "I vår familj gör vi så här..."

 

Hjälp med fingerröstning, eller något annat som främjar lagarbete och självstyre?

Vi på ProAgile använder fingerröstning i många olika sammanhang i vår vardag. Vi har lärt oss att detta hjälper oss att fokusera på det som verkligen är viktigt och maximera värdet av det vi gör. Vill du oxå ha hjälp med att fokusera på det som verkligen är viktigt? Tveka inte att höra av dig till oss!

Gilla och dela gärna det här inlägget:

Var det här inlägget intressant? Gilla och dela!

LinkedIn
Facebook
Facebook
Instagram
Follow by Email